Ahlgren

3 A. Handboeken

Sune Ahlgren

"Ugerups by och säteri genom seklerna”

Kristianstad 2008

Pag. 52-53

Hur såg det då ut i slutet av seklet? 1780 upprättades en mantalslängd och 1798 upptogs en särskild skatt med anledning av Gustaf IV Adolfs fölmälning med Fredrerika av Baden. Befolkningen förtecknades noffrant, uppdelad på « Männer, Hustrur, Söner och Drängar, Döttrar och pigor, Torpare, gatehusmän och Inhyses folk, Inhyses läsa personer, Befriade ». Den sista gruppen innefattade såväl adel som åldringar. Total fanns i Ugerup 45 hushåll förutom själva sätesgården samt en fattigstuga, som hyste fyra fattighjon. Ugerup säteri ägdes av Fältmarskalken och Riddaren m.m. greve Meijerfeldt som mestadels vistade i Stralsund. Släkten ägde gods påa Rugen. På gåarden är också antecknade en trädgårdsmästare, en ryktare och fem dränger och pigor. En uppskattning ger ett invånarantal i slutet av 1700-talet på cirka 250 personer. (…) Sådan fanns på fäladen, dvs. Allmänningen, och sannolikt har de gatehus som saknade nummer byggts där. Det kan förklara varför greve Meijerfeldt 1776 begärde att fäladsmarken skulle delas upp mellan godset och byn. Begäran bifölls och en beskrivning med karta upprättades. Inledningen är nog så ståtlig : « Charte Beskrifning öfwer Fäladsmarken så väl til Ugerups Sätesgård som Ugerups By, belägen uti Christianstads Höfdinge Döme, Gierds härad oc Kjöpinge Sochn, hvilken til följe af Konungens Höga Befallnings Hafvandes Förordnande under d :24 maii 1776, grundat uppå öfwerstens oc Riddarens Högwälborne Grefwe Her Carl Meijerfeldts Reqvisition, är af tagen oc uträcknad åren 1776 oc 1777 af undertecknad Landtmätare. »

Hoe zag het er uit aan het eind van de eeuw?

Pag. 55

Denne Carl Friedrich Meijerfeldt verkar ha varit en originell man. När han promenerade omkring på ägorna, sägs han ha åtföltjts av en tam tupp. Vidaure var hans ansikte asymmetriskt. Ansiktshalvorna var påtagligt olika varandra.

Meijerfeldt tyckte nog att ägandeförhållandena var oklara och behövde förtydligas. Det verkar som om folk slagit sig ner på fäladsmarken och börjat odla upp den. Någonstans skulle ju den växande befolkningen ta vägen. Bosättningen inkräktade på betesmarken och kunde nog också medföra att skog röjdes i all tysthet, medan Meijerfeldt satt nere i Stralsund. När han inte kunde ha direkt tillsyn av gården beh »vde han någon på plts som han kunde lita på och en sådan person var frälseinspektoren Hindrich Hindrichsson, brukare av fräsekvarnen Nymölla i slutet av 1700-talet.

Pag. 57-60

Så inledde då Hindrich Hindrichsson en 35-årig verksamhet på Nymölla, vilket skulle innebära en uppryckning av egendomen. Hans insatser uppmärksammades tydligen av Meijerfeldt nere i Tyskland, för den 10 mars 1773 urfärdade denne ett donationsbrev, som gav Hindrichsson rätt att sitta kvar på Nymölla under sin livstid « utan någon den minsta utgift till /mig/ eller mina efterträdande ägare til Sätesgården Ugerup ». Skälen till denaa välvilja främgår av donationsbrevet. Hindrichsson var en god hushållare, som « med Era, Flit och Redelighet tilskyndat Ugerups Sätesgård och the underlydande Gods ansenlig nytta och förmåan ». Meijerfeldt framhöll särskilt att Hindrichsson lagt ner stora summor av egna medel för att förbättra egendomen och även uppodlat ny mark. Han fick dock påtaga sig de skatter och andra utskylder, som skulle kunna åläggas.

Det var en försiktig herre, som såg till att få donationsbrevets villkor inskrivna i tingsrättens protokoll. Han lämnade också in en sammanställning på sina investeringar i Nymölla. (…)

Men år 1769 fick Inspectoren tilstånd af framledne Fältmarskalksinnan och Riksråadinnan Högvälborna Fru Grefvinnan Meyerfeldt at uptaga Kärrlyckan, hvilket närmast åen oc är mycket sank, oc en del dåa med Buskar tät bevuxen; (…) Then Norre Delen eller FuruLyckan har frälse Inspectoren Henrichsson, enligt Donations Brefwet af nu varande ägaren oc Possessoren Öfwerste Lieutnanten oc Riddaren Höfvälborne Grefve, Herr Carl Fried. Meyerfeldt, daterat Nehringen d 10 Martii år 1773 äfven ärhållit (…).

Man kan fråga sig varför had lade ner allt detta erbeta för att styrka sina investeringar. Litade han inte på Meijerfeldtarna ? Carl Friedrich var ogift och nya ägare hade kanske inte någon särskild relation till Hendrichsson. (…)

Det kan finnas fler skäl till Meijerfeldts välvilja mot Hindrichsson än hans allmänna duglighet. På Ugerup bodde en syster till Carl Friedrich, Catarina. Hon var gift med Adam Horn, son till Arvid Horn, Mösspartiets ledare. Makarna levde inte tillsammans, för Catarina hade blivit mentalsjuk och placerats på Ugerup, medan Adam levde ett glatt ungkarlsliv i Stockholm, även om hans försök att få äktenskappet upplöst hade misslyckats. Ingen brydde sig särskilt om henne, och han levde under så bedrövliga förhåallanden på Ugerup, att inspektoren skrev till släktingarna i Stockholm och påtalade vanvården. Hans brev ha väckt deras ansvarskänsla, för år 1778 rest några anhöriga ner och hämtade henne. Det blev till sist sonen Gustaf som fick ge henne ett hem på sitt gods Hornsborg. Hindrichsson ansvarskänsla sträckte sig tydligen ett stycke utanför Nymölla ägor.

Pag. 71

Visserligen hade ett par generationer av släkten Meijerfeldt ägt Ugerup men de hade varit nära släkt Barnekows, och när Carl Fredrik Meijerfeldt dog 1791 testamenterade han Ugerup till sin kusin Christian Barnekow.