|
Birger Wedberg
"Jan
Eric Palmsvärd, Justitieråd och Vitterlekare (1745-1821),
Hans
självbiografi utgiven med tillägg och uteslutningar”,
Stockholm 1931
Pag. 25-26
|
“Sin kondition hos Rosir behöll Nibelius till år 1777. Hans
anställning som informator slutade alltså ungefär samtidligt med att
Kellgren började sin hos Meijerfelts. Dat är dock ganska antagligt att det
var gemenskapen i levnadskall som sammanförde Nibelius och Kellgren. Med
tiden kom Nibelius att bli makarna Meijerfelts borgenär; han ombesörjde
bouppteckningen efter fältmarskalken; och den vackra grevinnan kallade som
änka Nibelius’ brorson Johan Jakob till kyrkoherde i Öja och Västermo
församlingar, för vilka hon var patronus såsom ägare till Stora Sundby vid
Hjälmaren.”
|
Zijn betrekking bij Rosir
kreeg Nibelius in het jaar 1777. Zijn aanstelling
als gouverneur viel dus ongeveer samen met toen Kellgren
de zijne bij Meijerfeldt
begon. Het is dus zeer aannemelijk dat het de overeenkomst van beroep was
die Nibelius en Kellgren
samenbracht. In de loop der tijd werd Nibelius
schuldeiser van Meijerfeldt’s vrouw; hij
verzorgde de Nalatenschapsbeschrijving volgens de
veldmaarschalk; en de mooie gravin benoemde als weduwe Nibelius’
neef Johan Jakob als kerkvader in de gemeente Öja en Västermo, voor welke zij patroon was, aslook eigenaar van Stora Sundby
bij het Hjälmeer.
|
Pag. 118: Overlijden Palmsvärd 2 mei 1821:
|
“I riksgäldskontoret hade Palmsvärd placerat 12,400 rdr ock till
enskilde hade han utlånat mer an 18,000 rdr (enligt förskrivningar av
makarna Meijerfelt 1798, av generalmajoren greve C. Piper 1804, ...).”
|
In het rijksschuldkantoor
had Palmsvärd 12.400 rijksdaalder ingebracht en
aan meerderen had hij meer dan 18.000 rijksdaalder uitgeleend (volgens
beschrijving aan vrouw Meijerfeldt in 1798, aan
generaal-majoor C. Piper in 1804, ...).
|
|